I hög komplexitet är parabler viktiga. Eftersom vi aldrig i förväg kan kartlägga eller förutse exakt hur vi ska agera i varje unik situation, är detaljerade regelverk (Episteme) ofta dåliga som vägledare. En parabel är istället ett komprimerat ramverk för förhållningssätt. Den har tvetydighet, men ändå pekar ändå ut en tydlig riktning.

Från religion och litteratur till ledarskap och pedagogik används parabler för att överföra det oöverförbara. Vi kan inte skriva ner tyst kunskap i ett Excel-ark. Istället kapslar vi in den praktiska klokheten (Fronesis) i en berättelse. Parabeln fastnar i lyssnarens egna erfarenheter och skalar upp insikten. Lyssnaren tillämpar parabeln på sina specifika problem. Parablen löser dörfö det omöjliga dilemmat att styra utan att mikrostyra. Den förmedlar inte vad man ska göra, utan hur man kan tänka när man ställs inför det okända.

Jesus använde ofta parabler för att förklara abstrakta och komplexa principer, exempelvis i berättelserna om den barmhärtige samariern, den förlorade sonen och senapskornet.

Några hållpunkter:

• 07:01 - Scrum är en klunga i Rugby
• 12:45 - Ola tycker att Staffan ska tända en pipa
• 17:22 - Anti Arne gjorde ett index

Kontakta oss via:

komplexitetspodden@agical.se
linkedin: @ellnestam, @staffannoteberg